Övning 5.1

Tagging kan ha många olika namn såsom folksonomi, sidor som delisicous, digg, flickr anväder sig alla av tagging. En ganska invecklad artikel var det var svårt att finna det man är ute efter, det är svårt att få en helhetsbild över vad det verkligen är frågan om med alla tekniska termer i texten. Han har med en hel del resurser om litteratur över analyser av tagging, forskning inom tagging kommer främst från data och bibliotekvetenskaper. Man får inte veta mycket om hur man skall gå tillväga med taggandet, Voss menar att alla nya tjänster på nätet är gjorda för att användas så lätt och öppet som möjligt, problem uppstår bland homonymer och synonymer, man trodde att tagging skulle ta över klassifikationssystem. Kontrollerade vokabulärarer försöker kämpa emot dessa, kontroll över taggning är det som Voss vill studera i artikeln. Genom feedback man får uppstår folksonomier, han kallar det för ”Wisdom of the crowds”. Populäriteten av tagging på webben har återkallat ett intresse i manuell indexering. Genom feedbacken blir svagheterna i okontrollerad indexering mindre dramatiska och gränsen mellan kontrollerad och fri indexering är inte så självklar mera. Voss menar att mera forskning behövs för att veta under vilka omständigheter olika kontrolleringssätt behövs och hur de påverkar tagging. Voss har bra typologer med många bra frågor man kan tänka på vid tagging, han vill att man skall känna igen fyra roller vid tagging, den som skapar resurser, en person som tillägger en resurs till ett taggingssystem, en som taggar och en som använder taggar till att söka efter resurser. Det finns mycket att tänka på när man analyserar taggar, Voss säger att wikipedia har visat hur man skapa stora resurser genom ett gemensamt mål och rätta resurser. Ett problem på nätet är att man inte kontrollerar taggar tillräckligt ofta, vocabulary control och connectivity är något som Voss nämner många gånger. Lätthäten och användarvänlighetern gör att man föredrar tagging över tesaurer och klassifikationsystem, som är klumpiga, dyra och föråldrade. Voss menar att den nya formen av tagging är en katalysator för innovation och förbättring inom indexering. Jag tycker att Arjas exempel på att integrera bibliotekskataologen och tagging som samarbete låter bra, Voss hade ett exempel i University of Pennsylvania Library som tillåter användare att tagga i deras katalog. I Librarything får man dela med sig bibliografisk metadata, taggar som alla kan se också i andra bibliotek än det egna, enligt många bloggare på Librarythings sida är Librarything det bästa exemplet på kollaborativ tagging som finns just nu.
I en annan artikel för denna modul, Pew internet & american life project visar man hur taggning fungerar, vem som använder taggar, trafik över de populäraste tjänsterna som anväder taggar såsom delicious och flickr. Man intervjuar David Weinberger som stöder övergången till taggar från decimal system. En bra och lättläst artikel som också i slutet visar hur man taggar på sidorna i artikeln. Så här klara och lättlästa artiklar önskar man att de flesta av artiklarna vi skall läsa till upggifterna kunde vara och inte som de som Voss skrivt var man känner sig helt vilsen.