Övning 5.1

Tagging kan ha många olika namn såsom folksonomi, sidor som delisicous, digg, flickr anväder sig alla av tagging. En ganska invecklad artikel var det var svårt att finna det man är ute efter, det är svårt att få en helhetsbild över vad det verkligen är frågan om med alla tekniska termer i texten. Han har med en hel del resurser om litteratur över analyser av tagging, forskning inom tagging kommer främst från data och bibliotekvetenskaper. Man får inte veta mycket om hur man skall gå tillväga med taggandet, Voss menar att alla nya tjänster på nätet är gjorda för att användas så lätt och öppet som möjligt, problem uppstår bland homonymer och synonymer, man trodde att tagging skulle ta över klassifikationssystem. Kontrollerade vokabulärarer försöker kämpa emot dessa, kontroll över taggning är det som Voss vill studera i artikeln. Genom feedback man får uppstår folksonomier, han kallar det för ”Wisdom of the crowds”. Populäriteten av tagging på webben har återkallat ett intresse i manuell indexering. Genom feedbacken blir svagheterna i okontrollerad indexering mindre dramatiska och gränsen mellan kontrollerad och fri indexering är inte så självklar mera. Voss menar att mera forskning behövs för att veta under vilka omständigheter olika kontrolleringssätt behövs och hur de påverkar tagging. Voss har bra typologer med många bra frågor man kan tänka på vid tagging, han vill att man skall känna igen fyra roller vid tagging, den som skapar resurser, en person som tillägger en resurs till ett taggingssystem, en som taggar och en som använder taggar till att söka efter resurser. Det finns mycket att tänka på när man analyserar taggar, Voss säger att wikipedia har visat hur man skapa stora resurser genom ett gemensamt mål och rätta resurser. Ett problem på nätet är att man inte kontrollerar taggar tillräckligt ofta, vocabulary control och connectivity är något som Voss nämner många gånger. Lätthäten och användarvänlighetern gör att man föredrar tagging över tesaurer och klassifikationsystem, som är klumpiga, dyra och föråldrade. Voss menar att den nya formen av tagging är en katalysator för innovation och förbättring inom indexering. Jag tycker att Arjas exempel på att integrera bibliotekskataologen och tagging som samarbete låter bra, Voss hade ett exempel i University of Pennsylvania Library som tillåter användare att tagga i deras katalog. I Librarything får man dela med sig bibliografisk metadata, taggar som alla kan se också i andra bibliotek än det egna, enligt många bloggare på Librarythings sida är Librarything det bästa exemplet på kollaborativ tagging som finns just nu.
I en annan artikel för denna modul, Pew internet & american life project visar man hur taggning fungerar, vem som använder taggar, trafik över de populäraste tjänsterna som anväder taggar såsom delicious och flickr. Man intervjuar David Weinberger som stöder övergången till taggar från decimal system. En bra och lättläst artikel som också i slutet visar hur man taggar på sidorna i artikeln. Så här klara och lättlästa artiklar önskar man att de flesta av artiklarna vi skall läsa till upggifterna kunde vara och inte som de som Voss skrivt var man känner sig helt vilsen.

Övning 6.1

Lassies studie undersöker sociala nätverk, främst Facebook som ett hjälpmedel för bibliotek och bibliotekarier. Man har undersökt biblioteks erfarenheter av facebook och av de som gjort rapporten, Lassie projektet och Jane Secker från Lonon Schoool of Economics and Political Science. Bibliotekarie tyckte att facebook var roligt, men ifrågasatte professionaliteten med att använda sociala uutrymmen för arbetet, bekymmer över säkerhet och privathet, personalens utveckling och hur man lärde att använda facebook för att förstå dess möjlighter.Man visar genom tidigare rapporter hur opassande facebook tycks vara för bibliotekarier år 2007. År 2007 kom man med en undersökning av över 100 biblioteks opinioner över facebook, många ansåg att hela sidan låg utanför bibliotekens verksamhet. Men bibliotek hade använt facebook för att sprida info om bibliotekstjänster för studeranden i vissa skolor, man menade att akademiska förutsättningar för sidan var stora men var ännu inte övertygade i biblioteksvärlden över dess använding. En stor nackdel var att man helt enkelt inte hade tillräkligt tid för att använda facebook. Man skapade grupper och gick med i grupper, applikationer såsom delicious fungerar också i facebook, som låter som det fiffigaste med sidan, när kamrater tillsätter sådana applikationer får man veta om dem genom automatiska flöden precis som rss flöden. Jag testade själv några av länkarna till applikationerna, de verkade lite krånliga, jag kunde inte använda många av dem överhuvudtaget, det var många ofärdiga, man kunde inte logga in osv. Det gav mig verkligen inte en professionell och fungerande bild av biblioteken på facebook. Såsom det är nu tror jag inte att biblioteks tjänsterna verkar så värst lockande att använda dem jag kunde inte tro att man så som facebook är nu har någon nytta av dem i biblioteksvärlden. Textens rekomendationea för hur man skapar facebook konton är inte något nytt för mig, det är mycket i texten som jag inte får mycket ut av, facebook blir mera av ett alternativ sätt att hålla kontakt med vänner än för att arbeta med bibliotek verkar det. Worldcat verkade bra och hjälpmedlet att söka efter bibliotek i världen, men det verkar som om allt är bara i början och på försöksnivå man kan inte få en ordentlig bild av hela facebook och bibliotek kombinationen än så länge.

Övning 9.1

Jag var lite skeptiskt mot Second Life efter den första närstudieträffen, visst var det mycket roligt och betydligt annorlunda att följa med föreläsningar och navigera i en virtuell värld, men det var som någon sa på den första föreläsningen att man måste ha barnasinnet kvar för att kunna ta det på allvar. Jag kan inte sluta att se Second Life mera som ett dataspel än som något man faktiskt har nytta av än så länge. Såsom det kommer fram i artikeln Second Life, bibliotekariens andra liv av Kim Holmberg är inom universitet såsom Åbo Akademi den största fördelen med virtuella världar att man kan ordna föreläsningar och presentationer åt en stor mängd människor var de än befinner sig på jorden. Det verkade ändå ganska krånligt att förstå sig på Second Life, man borde utveckla det till betydligt användarvänligare, om man använder det sällan såsom jag gör nu har man mycket att fundera på. Jag ser det mera som ett virtuellt chatt utrymme ännu idag, biblioteken håller på att skapa allt större samhällen som säkert får mera använding i framtiden, idag tror jag inte att programmet når det vad det strävar efter. Det verkade först helt enkelt förkronligt och svårt att hitta fram, det verkar som om progammet också är för tungt för många datorer, jag fick bilden av att man också bara yrade irunt utan något ändamål, ett program som man säkert tröttnar på snabbt om man inte har lektioner och möten med arbetskamrater osv. Det bästa med programmet är storleken och möjligheterna att resa mellan olika områden där deltagarna kan skapa sina egna områden, man kan hoppas att i framtiden bildas t.ex. städer på öarna med allt flera interaktiva tjäsnter som man faktiskt har nån nytta av. Om 10 år är progammet säkert helt föråldrat när maskinenerna har avancerat. Många i bibliotekens personal är äldre än ungdomar som kan ha svårt att hantera programmet på rätt sätt, det är nog mycket ännu som pekar på att virtuella världar inte nödvändigtvis behöver alls bli populära i framtiden eller något som biblioteken använder effektivare än idag.

Övning 8.2

Stockholms stadsbibliotek har infört läsartips, en skriv och tyck feedback del var man kommentera på alla tjänsterna. Man kan skapa etiketter, taggar man kan märka böcker och andra medier med. Stockholms stadsbiblioteks Interaktiva teman visar evenmang som sker inon framtiden och teman inom biblioteket.Länkar till sidor som behandlar temat i fråga, en väl planerad design med lätt att hitta kommande evenemang och teman på sidan om själva artikeln man läser är nyckeln till att allt flera besökare lockas till sidan. The university of Saschkachewan har en lättanvänd databas över journaler, Hennepin county library har mångfaldig och täckande rss flöde man kan beställa på, att kombinera RSS flöden med Stockholms sätt att genom biblitotekets webbsida skapa en mötesplats var alla kan delta verkar vara bäst av dessa. Själv tycker jag inte så mycket om bloggar, jag tycker att de inte skulle vara lika effektiva i att välkomna nya användare som en välgjord webbsida. Det viktiga är en så lätt användarvänlig layout som möjligt, att hålla en blogg låter lättare än vad det är i själva verket tycker jag, och då måste man också ha något intressant att skriva om hela tiden för att det skall fungera. Än så länge verkar det lite råddigt och svårt att ta i bruk Library 2.0 hjälpen, det skulle vara bra att biblioteket ordnar kurser åt alla i de tjänster man tar i bruk. Flickr och Myspace tycker jag man inte skulle ha större nytta av på mitt bibliotek, Myspace ser svårt ut och inte så användarvänligt, man blir som en vän med biblioteket i nåt vännät som verkar litet konstigt. Vet inte vad man kunde ha för nytta av bilder på bibliotek och vad det händer runt dem, biblioteket borde inte gå i någon direktion mot facebookmässig använding såsom myspace och flickr, allt borde vara på en webbsida som är lättanvändbar. Eftersom många av bibliotekens kunder är och kommer att vara i framtiden äldre människor och inte ungdomar borde man få dem lockade med till att skapa det virtuella biblioteket, att tagga böcker och artiklar i något slags wikiprojekt skulle fungera bra, Stockholms sätt att ha feedback på allt fungerar säkert bra, det är ju feedbacken som skapar ett bibliotek.

Övning 8.1

Library 2.0 artikeln belyser de problem som finns runt införandet av bibliotek 2.0 i bibliotek, användarna skapar och ändrar på modellen där varje delbit ägnar att bjuda in allt flera användare som skapar Library 2.0. Man går in på problemet med tjänster som man inte kan marknadsföra tillräckligt bra så att alla kunde använda dem, hur skall man få sådana människor som inte använder bibliotek lockade? Man behöver ett samarbete mellan fysiska och virtuella tjänster, man tror att Library 2.0 kommer att ändra på detta genom att skapa en helt ny mötesplats. Man visar hur ett bibliotek anväder bloggar och wiki mujukvara som tillåter kunders feedback för att skapa sidorna. Problemet blir att många har brister inom bibliotek som inte tillåter personalen att ta ibruk bibliotek 2.0 tjänsterna, det är ännu lite känsligt att ta i burk nya innovationer, de verkar inte få människors uppmärksamhet. Intressant att veta hur ett bibliotek tillåter kommentarer i bibliotekskatalogen genom taggar och värderingar, man borde ändå bibehålla sin anonymitet menar skribenterna. Problemet blir att många bibliotek har inte tid att införa library 2.0 egenskaper i systemen, man kunde enligt texten ta i bruk ett sätt att skicka hem böcker åt kunder som annars inte besöker bibliotek, genom att erbjuda mera elektroniska texter, ett sätt att köpa kunders behov av böcker från bokbutiker som säljer använda böcker online. Man visar som exempel bibliotek i USA som börjat använda wikin och bloggar, ett bibliotek hade ändrat hela sin hemsida till en blogg. Man nämner Writey, ett program var två skrivare kan ändra på varandras texter online var man än befinner sig, (PLA) Planning for Results är ett verktyg genom man kan evaluera bibliotekstjänster. Något sådant verktyg i våra bibliotek kunde fungera bra tycker jag, genom kommentarer av både kunder, blivande kunder och personalen kunde man skapa en fungerande mötesplats för det virtuella biblioteket. En bra länk som jag hittade i texterna för modulen var Karen Coombs guide Building a Library Web Site on the Pillars of web 2.0, tips för hur man bygger en framgångsrik webbsida för bibliotek. Hon har hjälpt att bygga om Houstons universitetsbiblioteks hemsidor genom små delar som ändrar efter användarnas behov, hon vill att bibliotek skull använda samma byggstenar genom vilka sidor som flickr och delicious är uppbyggda, då kunde innehållet på ett biblioteks hemsida inkorporeras till andra biblioteks webbsidor, såsom kataloger och databaser.

artiklar om Flickr

Jag hittade två artiklar, den första Flickr, a case study of web 2.0, jämför flickr med vad man forskat i amatörfotografering och hur ägandet och användandet av kameror i allmänt i dag ändrat på dokumenteringssätt bland människor. Den andra artikeln, On the identity trail, a Flickr of web 2.0 behandlar hur det privata försvinner på nätet i och med tjänster som Flickr där man laddar upp sin privata information till andra servrar. Man har inkluderat användarnas upplevelser om Flickr, som varit optimistiska, man ser tjänsten som ett forum där alla kan ladda upp bilder av evenemang, sk citizen journalism, många journalister ser Flickr som en utövning av kommunikativa rättigheter. Självportätten har ökat iom digitala kameror, jag hittade också en konferensrapport om privathet och identitet på nätet från 2007; här får man veta att flickr organiserar bilder genom folksonomier, var användare kan tillägga ”taggar” till bilder med text. Flickr har många egenskaper för sociala nätverk, man kan skapa grupper för foton som alla kan tillägga bilder till, alla kan diskutera bilderna och forma online communities runt vissa teman av bilder. T.ex. innehåller bröllops temat över 2500 grupper. Man får veta bl.a. att flickr innehåller ett webb-baserat ”organizr” program som kan innebär problem för privathet, all användarens information lagras på servrar på andra sidan jorden. Artikeln frågar om folksonomier blir döden för anonymiteten på nätet, kommer lagar att kunna skydda privata människor från ökningen av personlig information som man delar med sig online?

Fichters artikel

Via artikeln fick jag veta mycket sådant som jag redan visste om bloggar, det att bloggar möjliggör ett mycket lätt sätt att publicera information på nätet, man kan skriva sitt första inlägg inom 3 minuter från att ha skapat bloggen. Det finns en library blogosphere med biblioteks bloggar. Bloggar kan hjälpa i marknadsföringen av bibliotek genom RSS för att visa vad som sker inom biblioteket, newsletters kan hjälpa att sprida info om bloggen. En bra biblioteksblogg skall innehålla tre beståndsdelar: inspiration, motivation och dedikation. Bloggens vikitgaste uppgift för biblioteket blir att främja kontakterna med människorna i samhället runt biblioteket.

Bloggarnas styrka är deras lätthet med vilken man kan publicar innehållet, men också förmågan att automatiskt arkivera gamla poster. Jag hittade bland länkarna till biblioteksbloggar runt jorden många mycket fina bloggar, det svåra är att komma med en tillräckligt intressant blogg både visuellt och inneåhllsmässigt som lockar mäånniskor som kansek inte annars besökt biblioteket. De som bloggar och använder nätet mera än andra, dvs. unga borde vara de man gör bloggen åt på ett sånt sätt som får de lockade till biblioteket, genom många länkar till andra liknande bloggar och effektiv reklam för bibliotekets tjänster. Jag läste också artikeln om Lassie projektet, där den som hade bloggen kände det som en ensidig kommuniations kanal, det viktigate var att alltid få feedback på posterna. Man måste utveckla en passande stil för texterna, mindre formella stilar fungerande för projektet, att hålla posert korta och koncisa med många användbara länkar och att ”tagga” inläggen är också viktigt. En lätt stil som alla kan hela tiden kommentera på är nyckeln till framgång. De bästa i artikeln var de många länkarna till mågna mycket fina bloggar av stora bibliotek i världen, bl.a. Oxford universitetet i England. Det vikitgaste uppgiften för en blogg är också att få biblioteket allt mera till ett nöjescentrum istället för tanken om ett traditionellt bibliotek. I Åbo stadsbibliotek har man börjat med en nättidningen skriven av ungdomar där man har kolumner, artiklar, intervjuer, dikter ocih allt möjligt annat. Sidan har lyckats ganska bra med det som Fichter strävar efter i sin text; man har lyckats att få ungdomar att själva skapa bloggen, som verkar fungera bra och på sätt gjort en tidning som lever i realtid.